Om TELDOK Rapport 117 för MoT nr 1 1998

-> teldok.org in English mer om TELDOK gratis rapporter Telematik 2001 Beställ IT i arbetsliv och samhälle För Management of Technology (nr 1 1998) IT i arbetsliv och samhälle ”Just nu bedrivs en vågpolitik i svenskt näringsliv och svensk förvaltning, som är direkt kontadiktorisk mot vad som sägs i högtidstal.” Så säger professor emeritus Lennart Lennerlöf, en av flera insiktsfulla debattörer som varnar för den nedbantade, trimmade ”anorektiska organisationen”. Det gör de – bland annat! – i ett rundabordssamtal om ”IT i arbetsliv och samhälle”, som också blev en fint medhörd bok med samma namn . Om människor – inte ”människan” – ska engageras kan nämligen inte allting i organisationen förändras på ett kaotiskt sätt. Trygghet i förändringen, stabilitet och framtidshopp är förutsättning för kreativa förändringar. Boken handlar om mycket. Vilket samhälle är vi på väg in i – hur kommer vi att bo och arbeta? (Ett tips är att ”det gamla gränssnittet” människor–datorer är på väg bort.) Och hur förändras vårt sätt att tänka av stjärna-fyrkant, talsvarssystem och annan IT? Ny teknik i arbetslivet ”Varför upplever många det här med ny teknik som ett stort problem i arbetslivet? Jag tror att en av de viktigaste (orsakerna) är att vi allt för länge skilt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Men det är helt klart, att utvecklingen går mot att arbetsgivare och arbetstagare äro ett i framtiden. Utan att ha engagerade medarbetare, som är delägare i företagsamheten, så kommer vi aldrig att få ett fungerande samhälle.” Det säger Bernt Ericsson, forskningsdirektör på Ericsson med ansvar för samordning av Ericssongruppens forskning och teknik, i en rapport om ”IT i arbetsliv och samhälle”. Bernt Ericsson deltar med sex andra djupt sakkunniga, djupt mänskliga och inte alls eniga debattörer – med rik erfarenhet av framtidsinriktad forskning och utveckling inom IT-området – i ett ”rundabordssamtal med mänskliga perspektiv” om just IT i arbetsliv och samhälle. Vilka positiva – och negativa – konsekevenser får den nya tekniken fram till säg 2010? Vad kan vi göra för att ”främja det goda”? Samtalet har letts av Lennart Lennerlöf, professor emeritus med inriktning på samspelet teknik-organisation-arbetsförhållanden. Lennart Lennerlöf har också tecknat med den böljande diskussionen och redigerat den ”med oerhört lätt hand”: samtalets omedelbarhet fascinerar läsaren direkt. Människor är olika Den engagerade människan, hon som lär sig ny teknik, förekommer hela tiden som perspektiv och ändamål i rundabordssamtalet. Men Gunnela Westlander, psykolog och professor emeritus med inriktning på människans villkor vid arbetsorganisatoriska och tekniska föändringar, är besvärad av att man så ofta talar i singularis. Diskussionen kring IT och framtiden blir så oerhört urvattnad och abstrakt, därför att vi gärna väljer såna här lite filosofiska formuleringar som ”på människans villkor”. För Gunnela Westlander är det förbryllande, när man granskar effekterna av olika tillämpningar i arbetslivet, att det skulle finnas en enda slags människa, en enda slags slutanvändare. ”I själva verket är det ju så, att vi har att göra med olika människor med olika positioner i relation till IT-hjälpmedlen, personer som därmed får väldigt olika utbyte av enskilda tillämpningar.” Trygghet i förändringen ett måste Werner Schneider, professor och föreståndare i Uppsala vid Centrum för studium av människan och datorn, erinrar om Olof Palmes – som han tyckte – häftiga uttalande: ” Människan måste känna trygghet i förändringen”. Birgitta Frejhagen, VD InfoKomp, håller med: ”Är vi inte rimligt trygga, så kan vi knappast lära. Den som trillar ner i spat kan drunkna av ren otrygghet.” Men hon vill också vända på resonmanget: ”Den som skyddas mot förändringar idag riskerar att falla brant och djupt imorgon. Jag tror man ska uppmuntra till lärande.” Lars Ingelstam, professor vid tema Teknik och social förändring i Linköping, påminner om att människor har ett stort och legitimt behov av att kunna förutsäga och planera sina liv. Han ser inte någon trygghet i dagens snabba förändringar i arbetslivet: ”Romantiseringen av projektifieringen, de raska bytena från det ena projektet till det andra, det häftiga i snabba och drastiska förändringar, det ständiga uppbrottet som ideal, går tvärt emot detta. Det är i bästa fall tanklöst. I värsta fall är det rena rama undergångreceptet för ett civiliserat samhälle.” Pelle Ehn, professor och forskningschef i Malmö vid området Konst och kommunikation, menar att det viktigaste, det helt fundamentala, i diskussionen är att det behövs trygghet i förändringen. ”En klyscha om det arbetsliv vi ser framför oss är, att det förändras väldigt snabbt, att vi måste kunna träda in i ett antal olika yrkesroller under vår livstid. ... För att kunna klara det, så behöver vi någon form för bastrygghet.” Teknik och lärande Lennart Lennerlöf diskuterar kring flera slitna honnörsord, som t ex lärande. När vi säger att alla ska lära sig, då lägger vi omedvetet in, att allt lärande leder till något positivt. ”Men så är det ju inte. Vi kan lära oss att bli ”drug addicts”, att bli kriminella, att bli hjälplösa.” Och just inlärd hjälplöshet kan göra det svårt för många i dagens arbetsliv att engagera sig och att arbeta flexibelt. ”Av dessa människor begär vi nu, att de ska bli aktiva och initiativrika, engagera sig i egen kompetensutveckling och ta en verksam del i utveckling av det företag, där de arbetar. Och vi begär, att de ska göra det nu.” Gunella Westlander går ett steg länge när hon kritiserar ”outsourcing” av arbetsuppgifter till billig arbetskraft i periferin. ”Jag funderar mycket på, hur det här lärandet överhuvudtaget ska gå till för personal som sitter, kanske sextio personer, i ett satellitkontor och gör rutinjobben åt något amerikanskt företag.” Hon tycker sig se att för varje ny tekbnik blir det en återgång till taylorism, hårt styrda och sönderhackade arbetsuppgfter utan möjlighet till överblick eller lärande. Som ”rådsökande medborgare” försökte Gunnela Westlander pröva skatteverkets ”enkla” talsvarssystem i vintras. Eftersom hon inte fick svar på sina frågor gick hon till Skattehuset på Götgatan i Stockholm. ”Där satt det massor av folk och väntade. Jag väntade i tre timmar tills jag kom fram, till fel disk. Jag hade alltså inte förstått den där nummerboxens system. Men det var intressant att under den långa väntan prata med de andra som väntade.” Och de andra var oroliga för att inte hitta rätt, få rätt information, agera på rätt sätt. Själv är Gunnela Westlander kritisk och menar att tekniken stoppar två läroprocesser: medborgarna kan inte lära sig om skatter, och myndigheterna kan inte lärasig om befolkningens villkor. Birgitta Frejhagen är mer optimistisk och menar att den nya tekniken ger personalen större möjligheter till överblick och lärande. De senaste åren har man skurit bort stora delar av mellanskikten, där man arbetat med repetitiva, enkla administrativa arbetsuppgifter. ”I Sverige är det hundratusentals människors arbetsuppgifter som ersätts. Man för ut informationen, som tidigare bara fanns tillgänglig på kontoren, med hjälp av fax, PC, nät och system. Man kan med IT göra informationen direkt tillgänglig för dem som arbetar i produktionen, vilket lika gärna kan vara vård och omsorgsarbete som arbete i en verkstad eller i en butik.” Morgondagens teknik Om Bernt Ericsson har lärt sig något inför framtidens teknikutveckling så är det att: ” att det vi gör ska vi också vara beredda att ta till oss själva.” I hans egen bransch hittade man ju på att införa knapparna stjärna och fyrkant på telefonen. ”Ett fullständigt vansinnigt maskingränssnitt, som ingen egentligen lärde sig att hantera. Och vi som konstruerade det, vi verkade inte tänka på, att vi skulle använda det själva.” Om Bernt Ericsson hade tänkt på, att han själv skulle drabbas av det här resten av livet skulle han aldig ha infört tecknen * och ”#, som ju ingten har någon chans att förstå. Pelle Ehn menar att bildskärmen är och har varit det stora problemet på många arbetsplatser, men den tillhör en parentes. ”Det grafiska gränssnittet, som vi är så fokuserade på idag, tillhör ett teknologiskt stadium, som vi har förhoppningar om att kunna glömma så snart som möjligt.” Istället får vi i 2000-talets början ”interaktiva miljöer, där vi är omgivna av de allestädes närvarande datorer, som finns inbyggda i tingen. Vi har dem redan i brödrostarna, kanske i kaffekannorna och i allt möjligt. Det nya är, att det är inte bara är vi som kan kommunicera med dem, utan de kan till delar också kommunicera med varandra.” Det ska vara här i Norden det händer! Gunella Westlander återkommer i slutet av rundabordssamtalet till trygghet, utveckling och förändring, när hon påminner om ett annat villkor som är avgörande för livslusten, nämligen hoppet. ”Hoppet hör ihop med om man för sig själv kan se något positivt i den samhällsutveckling som sker nu.” Bernt Ericsson kan från Ericssons egna undersökningar berätta att ungdomar som har arbetslösa föräldrar har ett oerhört hopp inför framtiden. De däremot som kommer från välbärgade familjer har bara sett försämringar under sin livstid och ser mycket mer pessimistiskt på framtiden. ”Det här speglar också en farlig trend för Sverige. Vi har haft det bra så länge.” I andra länder och regioner, där man haft det sämre och nu bara tycks få det bättre, där växer hopp och framtidstro. Därför, menar Bernt Ericsson, har politkerna en stor uppgift i vårt land – att ge oss hoppet tillbaka: ”Att visa, att det är här i Norden det händer, det är här man ska vara.” Telematik 2001 – programsekretariat: KFB, Box 5706, 114 87 Stockholm Kontaktperson: Maria Edholm , KFB Tel: 08 459 1737, fax: 08 662 66 09 E-mail: maria.edholm@kfb.se Göran Axelsson , TELDOK Tel: 08-454 46 90, fax: 08-758 58 88 E-mail: goranaxelsson@compuserve.com Sidan senast ändrad 15 maj 1998 av PG Holmlöv , 08 713 5129.